Shoppoholic....

Igår besökte jag IKEA, jag hade förberett min lilla lista med grejer som jag var intresserad av att ev. köpa. När jag o min polare anlände till varuhuset, tog vi var sin gula Ikea bag och gick o kollade på inspirations avdelningen etc. Jag hade inga planer att köpa så många grejer men helt plötsligt så märker jag att den gula bagen bara fyllt upp sig själv.

Det kändes som det en sort shopoholic hade tagit över mig och jag hör mig själv tänka; - Ja det här kan juh vara bra att ha i lägenheten, -Ja det här skulle jag kunna använda om det blir snö storm, - Ja detta skulle vara nice att ha på en romantiskt middag...

Det blev som att jag hittade saker hela tiden som jag egentligen klarat mig utan men köper bara för att de kan vara bra i framtiden. Är det ett lyx problem eller? Jag vet inte, jag behöver det inte för att överleva just nu, men kanske i framtiden. Eller är det överlevnads instinkten i personen som säger du behöver den där prylen i framtiden. Så som Om man varit fast i öknen och man hittat ett fiske spö, sparar man då det om man skulle komma till havet? - ähh jag vet inte.


En sista notis;
Undra om Kamprad fick besökt av någon gudomlighet som sa:"- Build a store with all kind of decorations and they will come...". Ja hursomhelst är det en riktigt nice affärsidé speciellt; Glass strutar för 10kr. Allt en behöver när man avslutat sin shoppingrunda.

The eyes of the beholder.

Denna situation tog plats i oktober förra året, jag skrev ned vad som hände för att det var som en vad ska man säga "intressant situation".

Back to the story, jag var på väg till söder för att möta upp några polare för att dricka en öl eller två...klockan är kring 18,00, -Jag går längs Tomtebogatan, lyssnar på Erica Baduh och ser en kvinna med plastpåsar går och gömmer sig bakom en bil, nyfiken som jag är kollar jag vad hon sysslar med...

Kvinnan var ca 1,70 lång väldigt snyggt ( jag skulle personligen säga att hon var smokin hot). Hur som helst när jag går förbi bilen hon gömde sig bakom upptäcker jag att hon har sina byxor och trosor ned dragna till fötterna, jag kollar bort av ren reaktion, sen kollar jag dit av ren nyfikenhet och undrar om det jag såg var verkligt...

Ja det var det, hennes byxor och trosor var nere vid anklarna... Som vanligt efter en ovanlig situation, börjar tankarna cirkulera, men vad gjorde hon egentligen? Pissade? Bytte om? Onanerade?

Ja det är verkligen upp till beskådaren vad som verkligen hände, jag antar att hon bara drog en festivaltoa bakom en bil...mitt på Tomtebogatan.

The boy in the striped pyjamas.

The boy in the Striped Pyjamas, är en film regisserad av Mark Herman och baserar sig på en novell av John Bone.

Filmen utspelar sig i Tyskland under andra världskriget där man möter en ung naiv pojke i händerna på Nazi Tysklands propaganda. Bruno en pojke på 8 år bor tillsammans med sin mamma, pappa och syster i Berlin. En dag kommer beskedet att de måste flytta ut till landet för att hans far blivit befordrad.

De flyttar in i en liten herrgård på landsbygden, Bruno märker snabbt att livet ute på landet kan vara ganska tråkigt när man inte kan leka med någon. - Han märker även konstiga filurer som arbetar på herrgården, alla har på sig randiga pyjamas under sina kläder.

Som en ung äventyrare gör, finner han en väg ur sin skyddade tillvaro och genom att bli vän med en pojke som heter Schmul. Det enda problemet är Schmul befinner sig på andra sidan av ett staket som tillhör ett koncentrationsläger.

Bruno och Schmull gör deras vänskap evig genom att ta reda på vad den slutgiltiga lösningen verkligen är.

Som alla filmer från andra världskriget där man gestaltar krigets mörka sidor berörs man på olika sätt. Jag berördes av den oskuldsfulla vänskapen som man hade när man var liten, ytliga relationer som ändå var så äkta, enkla, det enda som räknades var de äventyr som man hade med varandra. Även om denna film aldrig kommer att komma i närheten av "Schindlers list" så är det fortfarande en väldigt bra film.

Vad hände med Sverige? Igår var jag ute och åt med några polare på en Indisk resturang (Shanti)på söder, efter det så svängde vi några halvfulla bägare på Morfar Ginko! Eftersom jag skulle upptidigt idag så beslutade jag mig för att ta en tidig kväll. Jag lämnar mina polare i gamla stan, och byter till grön linje mot st:eriksplan. När jag kommer in i vagnen sitter en tjej mittemot mig några säten bort vänd mot mig, när vi stannar vid centralen så kommer en sjukt sliskig kille in, mörkt hår, dålig kroppshållning och här mycket saliv runt munnen( hund med rabies kom upp som bild). Han sätter sig brevid en tjejen (observera att det är bara jag o tjejen som sitter där alla andra platser är lediga.) Jag som sitter och lyssnar på musik kollar bara på honom eftersom han verkar lite konstigt sen fortsätter jag kolla på de som står på perongen. När tåget börjar rulla så märker jag att han börjar prata med tjejen som verkar tycka han är läskig oxå. Han pratar mot henne, hennes blick är vänd bortåt. Då antog jag att han fattade att hon inte var intresserad, men nu blev det riktigt läskigt, killen börjar ta på henne, Jag ser det inte först för att jag kollar ut genom fönstret men sen inser jag vad han sysslar med, man ser att hon blir rädd och kollar förskräckt mot mig. Men jag kunde inte se på när han betedde sig som ett rövhål så jag sa åt honom att han skulle lägga av för att hon inte uppskattade det. han kollade på och ryckte på axlarna, jag säger åt honom igen att inte röra eller prata med henne han blänger argt på mig och för att inte verka svag så blänger jag tillbaka. Jag ser att tjejen uppskattade min tillsägning och ger mig en "Tack" blick, jag säger kom och sätt dig här istället. nästa station är St:eriksplan, jag ställer mig upp och ser att tjejen gör det med, som tur är så skulle hon gå av där med. När vi kommer ut från tuben så kollar jag så inte killen följer efter henne, sen kollar jag på henne och ger henne ett leende, och hon ger ett tillbaka till mig. Det kändes positivt att hjälpa någon som behövde det. Sen efteråt blir jag som ARG, att det finns såna idioter som ger sig på ensamma tjejer så där.

Räddaren i nöden var kanske jag idag?

Syd Amerika, världens ände eller jävligt långt bort.

Snart bär det av över det stora havet och in i den stora djungel där Inca indianer en gång regerade.

Ja nu snart drar vi, närmare sagt den 5:e Juli. Destinationer: Argentina, Brasilien, Bolivia och Peru.
Överlevnadsodds (100%).

Det kommer att bli ett riktigt äventyr, vi kommer att landa i Buenes Aires-Argentina, där är tanken att vi kommer att hänga ett tag bara känna lite på klimatet, festa lite etc:)

När vi har testat Buenes Aires, öl, kvinnor, mat och tålamod är det nog bäst för oss att dra. Då är planen att vi beger oss mot Bolivia, alla har sagt att vi ska skita i det stället för att det är så fattigt och deprimerande att vara där. Själv så ser jag det som en erfarenhet att besöka alla länder, man kan aldrig ångra det man aldrig gjort. :)
Överlevnadsodds (95%).



När vi har luffat färdigt i Bolivia så är planen att vi tar en sleten buss upp mot Cusko-Peru, där kommer det att hända saker. Där är tanken att vi har vår bas station när vi beger oss ut på vandring av Inkaleden, hmm.. okey nästan. Tydligen så delas det bara ut ett X-antal vandringstillstånd i månaden, och när vi fick tummen ur så var alla tillstånd utdelade för juli och Augusti(damn). Aja vi kommer att få ta en B - Inka leds tur istället, det funkar säkert. När vi gjort vandringen så kommer vi även att ta oss an Machu Picchu, Den gamla Inka staden som är byggd på en 500m bergstopp i en fantastisk bergsmiljö.

Vi kommer att ha mer än en vecka i Cusco det kommer att göra att vi kan göra andra balla saker som t.ex. köra Cross, Rida hästar, Forsränning, Downhill bikeing.
Överlevnadsodds (80%).

Efter vi gjort vårt i Cusko så är det dax för RIO - Brasilien, där är tanken att vi enbart ska semestra, det blir Beach, Rom o cola, lite mer Rom o cola, lite fotboll på stranden, kanske besöka en kåkstad, skaffa nya kompisar....
(Överlevnadsodds (50%)).,


Som ni har märkt har vi även gjort en smärre risk kalkyl, vi räknar på att vi har 50% chans att ta oss oskadda ur Syd Amerika, fast vad är ett äventyr utan risker. ähh det kommer att bli ballt i allafall.. nu är det nedräkning:)

hasta la vista

// J

Mission impossible - köpa soffa

När jag började leta soffa till nya lägenheten då tänkte jag, faan det kommer bli as-lätt att hitta en ny, snygg, bekväm soffa.

Sen började jag göra lite research vad är syftet med soffan, ja den ska vara snygg, den ska vara otroligt bekväm så att man skulle kunna vara bakis i flera dagar i den sen så ska den vara snygg.

Det jag gjorde var att jag började kolla runt på IKEA, Bolagret, Bolia, Boconcept, Chili funiture, samt furniturebox. Jag hittade flera som var väldigt snygga o intressanta, jag gick även till deras butiker och testade dem. OBS! väldigt viktigt att man testar sofforna före man köper dem...

Hur som helst när jag var och testade alla soffor så kom det fram en viktig variabel som inte var med i beräkningarna "soffans bredd".


- Jag var tvungen att hitta en soffa som var max 240cm bred och dessutom uppfyllde mina krav, vilket inte är världens lättaste sak.


Jag upptäckte att det inte tillverkas många soffor som är: bekväm, snygg, och max 240cm bred. bahh. Nu efter några veckors ångest över att jag aldrig kommer att hitta den perfekta möbeln(som uppfyller kraven och variblerna),har jag nog funnit den!

Jag hittade den på Furniturebox, Dessutom var den ganska billig, eftersom soffa är en ganska viktig sak i hemmet så var jag faktist villig att lägga lite mer på den prylen, och nu hittade jag den snygga, sköna, soffa som var precis 240cm bred. Wohoo!!

Comeback

Jag tänkte göra blogg comeback denna vecka!

Ahh shit jag tror jag är världens sämsta bloggare, noll engagemang , haha, hur som helst en anledning till att jag inte skrivit något på över en månad är: att jag har hittat min drömlägenhet, den ligger på S:T Eriksplan och den är asmysig.


Den har inbyggda "Spotar" i taket, sen är putsen borttagen från väggarna så att bara teglet är framme, planlösningen är öppen och luftigt vilket gör den större.

Men det bästa med lägenheten är att den har ett jätte mysigt loft där man sover underbart:)

Men men.... jag kan inte säga att det varit de lugnaste veckorna i mitt liv, det har varit rätt hetsigt med att fixa allt från att måla tak till att köpa möbler. Sen pga. jag ganska intensiv så vill jag få klart allt på stunden, sen är det skön om så mycket som möjligt är fixat innan vi drar till SydAmerika i juli.

Nästa vecka får jag dock lite bakup av Ma o Pa, egentligen är det inte så mycket kvar att fixa men för att de ska känna sig lite delaktiga så har jag lämnat några småsaker som de kan pyssla med:). Det roligaste som att måla lister etc. haha.

peace out

//J

Blogging.

Detta blir nu mitt första blogginlägg, jag skulle egentligen publicera mitt första inlägg för någon månad sedan. Anledningen till att jag inte gjort det är för att jag har gått och grubblat på vad jag ska skriva. I morse när jag var ute och gick, tänkte jag för mig själv, " ähh fuck it, skriv bara något". ahh detta är resultatet, ingen skön literatur precis men det funkar väl på Internet. Det finns en anledning till varför "Two girls and one cup" har gjort så stort intryck på Internet, -people like shit.

Hmm... Egentligen är det här med blogging inte min grej kan jag tänka. Ja jag skriver inte en för att det är inne just nu. Ligger typ ett och ett halvt år efter alla andra(troligen kommer 3 personer stanna upp o kolla in denna blog, vilket är bra). Syftet med denna blogg är rent personligt, mer för att reflektera över hög och låg punkter i upplevelser jag stöter på i livet. Det kan vara allt från gastronomiska upplevelser till personliga insikter. Hur frekvent jag kommer att vara på att uppdatera skiten är nog engång i veckan, who knows? maby more maby less?

Nu innan mitt första inlägg ville jag göra lite research hur man skriver blogg, låter lite töntigt men det är lite i min personlighet att tänka före jag säger något, vilket kan vara lite kreativt hämmande ibland men men. För att återkoppla till ämnet, - Jo jag gjorde research, och jag kom fram till att blogging är som att besöka sin psykolog där bloggaren är både psykolog och klient. Från början beskriver de sitt problem och dessto djupare de gräver så mer självinsikt får de över sina problem, vad de grundar sig i kanske till och med hittar de en lösning när de skriver(Vet dock inte om detta kan generalliseras på alla bloggare, men de bloggar jag läst har givit mig denna insyn). Jag tror detta kan vara en anledning till att jag själv skriver detta inlägg, jag vill bearbeta min blogg-rädsla, vi får se om jag kommit fram till ett bra svar i slutet på bloggen.

hmm...detta är slutet på mitt första blogginlägg och nu måste jag dra till jobbet, jag kan faktist säga att detta var en trevlig upplevelse och att jag kommer att fortsätta blogga. :)


Cya when i cya!