Shoppoholic....

Igår besökte jag IKEA, jag hade förberett min lilla lista med grejer som jag var intresserad av att ev. köpa. När jag o min polare anlände till varuhuset, tog vi var sin gula Ikea bag och gick o kollade på inspirations avdelningen etc. Jag hade inga planer att köpa så många grejer men helt plötsligt så märker jag att den gula bagen bara fyllt upp sig själv.

Det kändes som det en sort shopoholic hade tagit över mig och jag hör mig själv tänka; - Ja det här kan juh vara bra att ha i lägenheten, -Ja det här skulle jag kunna använda om det blir snö storm, - Ja detta skulle vara nice att ha på en romantiskt middag...

Det blev som att jag hittade saker hela tiden som jag egentligen klarat mig utan men köper bara för att de kan vara bra i framtiden. Är det ett lyx problem eller? Jag vet inte, jag behöver det inte för att överleva just nu, men kanske i framtiden. Eller är det överlevnads instinkten i personen som säger du behöver den där prylen i framtiden. Så som Om man varit fast i öknen och man hittat ett fiske spö, sparar man då det om man skulle komma till havet? - ähh jag vet inte.


En sista notis;
Undra om Kamprad fick besökt av någon gudomlighet som sa:"- Build a store with all kind of decorations and they will come...". Ja hursomhelst är det en riktigt nice affärsidé speciellt; Glass strutar för 10kr. Allt en behöver när man avslutat sin shoppingrunda.

The eyes of the beholder.

Denna situation tog plats i oktober förra året, jag skrev ned vad som hände för att det var som en vad ska man säga "intressant situation".

Back to the story, jag var på väg till söder för att möta upp några polare för att dricka en öl eller två...klockan är kring 18,00, -Jag går längs Tomtebogatan, lyssnar på Erica Baduh och ser en kvinna med plastpåsar går och gömmer sig bakom en bil, nyfiken som jag är kollar jag vad hon sysslar med...

Kvinnan var ca 1,70 lång väldigt snyggt ( jag skulle personligen säga att hon var smokin hot). Hur som helst när jag går förbi bilen hon gömde sig bakom upptäcker jag att hon har sina byxor och trosor ned dragna till fötterna, jag kollar bort av ren reaktion, sen kollar jag dit av ren nyfikenhet och undrar om det jag såg var verkligt...

Ja det var det, hennes byxor och trosor var nere vid anklarna... Som vanligt efter en ovanlig situation, börjar tankarna cirkulera, men vad gjorde hon egentligen? Pissade? Bytte om? Onanerade?

Ja det är verkligen upp till beskådaren vad som verkligen hände, jag antar att hon bara drog en festivaltoa bakom en bil...mitt på Tomtebogatan.

The boy in the striped pyjamas.

The boy in the Striped Pyjamas, är en film regisserad av Mark Herman och baserar sig på en novell av John Bone.

Filmen utspelar sig i Tyskland under andra världskriget där man möter en ung naiv pojke i händerna på Nazi Tysklands propaganda. Bruno en pojke på 8 år bor tillsammans med sin mamma, pappa och syster i Berlin. En dag kommer beskedet att de måste flytta ut till landet för att hans far blivit befordrad.

De flyttar in i en liten herrgård på landsbygden, Bruno märker snabbt att livet ute på landet kan vara ganska tråkigt när man inte kan leka med någon. - Han märker även konstiga filurer som arbetar på herrgården, alla har på sig randiga pyjamas under sina kläder.

Som en ung äventyrare gör, finner han en väg ur sin skyddade tillvaro och genom att bli vän med en pojke som heter Schmul. Det enda problemet är Schmul befinner sig på andra sidan av ett staket som tillhör ett koncentrationsläger.

Bruno och Schmull gör deras vänskap evig genom att ta reda på vad den slutgiltiga lösningen verkligen är.

Som alla filmer från andra världskriget där man gestaltar krigets mörka sidor berörs man på olika sätt. Jag berördes av den oskuldsfulla vänskapen som man hade när man var liten, ytliga relationer som ändå var så äkta, enkla, det enda som räknades var de äventyr som man hade med varandra. Även om denna film aldrig kommer att komma i närheten av "Schindlers list" så är det fortfarande en väldigt bra film.